Jag har hört att solen lyser, fast man inte ser den. Att stjärnor, blinkar lika starkt på dagen.
Man kan se det som en osynlig lycka. Just nu känns det som solförmörkelse och stjärnorna regnar ner, som bildar grumligt vatten i rännstenen.. 

Hej!
Skriver ett godmorgon inlägg efter detta inlägget!

Jag förstår inte varför man ska yttra sig om sin "sjukdom", klart så blir man starkare av de men ändå.

Jag tycker att ska man visa att man kämpar och är stolt så ska man göra det snyggt, inte via någon jävla kedjesak.

Jag avskyr kedjebrev, jag vet det när vi var små var det förbjudet för man blev rädd.. Vem vill förlora sin mamma eller pappa bara för man inte klistra upp någon status. Tänk folk som tror på den skiten.

Snacka om att få folk att må dåligt genom att lägga upp en.

Jag kanske lider av en "osynlig sjukdom" eller en riktigt stor en, men jag går inte runt och visar det jag fightas med det själv.

Det är det som gör mig till den starka personen jag är idag, jag klarar av att inte ha någon som frågar om jag vill hänga med ut, jag är van vid min ensamhet och varje dag brottas jag med att ta mig upp ur sängen.

Efter att ha gått igenom en period så skrev en vän ett brev till mig "Du glöder mer än någonsin nu, minns första dagen du var på stöpen du såg så liten ut, så rädd och nu är du större och starkare än någonsin ".

Dessa ord gjorde mig ju självklart starkare, jag blev starkare och starkare ju mer dagarna gick. Jag är stark nu jag vet det men som en vän kommentera , snart orkar jag inte mer.

Jag är en person som håller mycket inne men ska lite ut kommer mycket ut, ni ser ju nu.

Därför har jag bloggen så jag kan söka bekräftelse eller bara skriva av mig för jag är en skrivandemänniska.

Som person när jag har bra personer runt om mig kan jag vara glad, skuttig och säga exakt allt skäms inte eller bryr mig inte om andras tycke. Jag är la en duracellkanin på speed när allt är riktigt okej.

Men jag med min åldersnojja har börjat inta den vuxnapositionen alltså blivit skit tråkigt.
Tänk att de jag ville skriva blev detta.
I alla fall, dessa kedjebrev lägg ner för det finns folk som mår dåligt av skiten på riktig.

Och vill du visa att du kämpa gör de på något annat sätt. Sluta skylla på din sjukdom eller vad fan det är. För det är ingen ursäkt hade jag gått runt och gjort det skulle jag fan aldrig klarat mig. Då skulle jag kollapsa fortare än vad jag kommer.

Puss

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

“Regret comes in all shapes and sizes. Some are small like when we do a bad thing for a good reason. Some are bigger like when you let down a friend. Some of us escape the pain of regret by making the right choice. Some of us have little time f...

Det handlar inte om mig, ofta handlar det inte om mig. Varför tror människor att allt handlar om mig och jag är den onde i det hela? Jag är så jäkla trött på att folk klandra mig för allting, sen kan de sopa igen spåren efter sig och där står jag som...

Jag vet att sist jag gjorde detta så gick allt åt helvete. Folk tar illa vid sig av mina texter, de förstör mitt liv då jag inte ens kan skriva mer. När tårarna inte ens kan strömma, men man är arg, frustrerad och ledsen inombords. Människor r...

Jag förstår inte och kommer aldrig att göra det heller. Jag var ett svin, svin med cigaretten i mun och känslokall. Nu sitter jag här, med cigaretten i mun och fundera ut hur man kan vara sån. Bad boys ljuger för att få en till sängs, de snälla ki...