Jag känner mig högt levande när jag känner igen känslan jag känt. Men jag kan inte undgå ifrån att stöta bort den och fortsätta leva som jag gör. Det tär på mig men vad spelar det för roll när muren runt mitt hjärta är så bräckligt att jag känner mig högst levande och texten på min arm påminner mig inte, jag känner mig fortfarande odödlig.

Hej era måsar!
Jag är tillbaka och detta ska nog fungera en aning bättre vill säga.

Idag vaknade jag runt nio tiden och degade i sängen sen ställde jag mig och gjorde mat åt mina fina ungar, dvs Tony och min fosterson Jonas. Sen la jag mig för att kolla klart Moneyball, det är jättebra tycker jag!

Sen har jag brutit ihop lite men det gick bra med lite utsläpp på väggen och gamla nostalgi låtar. Sen så hämtade Emil upp mig och vi åkte och hämtade Josefine sen åkte vi runt lite sen så hängde Bubba på :)
Vi åkte till Skillingaryd där pöjkarna mekade och jag och Josefine gjorde snöänglar dock gjorde jag en snöhejjagärenidiotfigur.

Höll la på att tappa taget totalt men vad gör man inte för att andra ska ha det bra?

Sen så hämtade vi Lina och Berit var tjurig men det gick väl över på Donken då hon fick i sig föda.

Jag verkligen tycker om mina fina vänner jag har!

Nu är jag hemma igen , vet varken vem jag är , hur jag mår , eller vart jag står.

Jag vet att jag längtar något oerhört till imorgon då flickorna kommer på besök och myser lite med mig och delar med sig lite skratt. Senare blir det myspys ;)
Damn vad jag längtar till imorgon.

Helvete vad jag saknar min andra halva, min sängkompis, matkompis, lekplatskompis, springkompis.. Faktumet är att jag vet inte ens vart mina springskor är, vad jag står eller hur allt är. Du får mig att veta, trots att du är den ENDA som kan säga emot mig , säga sanningen och trycka ner mig för mitt egna bästa så är du den som inte är här.
Är det menat att vi ska vara ifrån varann hela tiden, inte ens kunna fira årsdagarna.

Det hade vart lättare om jag kunde gå någonstans för att prata med dig men nu är det så att du är mil ifrån mig i en annan värld med en annan halva.

Jag kanske klarar mig, för det ser så ut? Men jag är inte fullt normal för att kunna gråta på redigt. Jag önskar mig en slåsäck , det heter inte så jag vet.. Men finner inget ord..
Jag ska sluta skriva innan detta går i överstyr.
Men bara en sak, jag tål INTE när personer ska verkligen visa att de är arga, nere osv i min närhet.. Det gör att mina nerver skrapar sig och jag vill bara slänga mig ut på vägen. Jag behöver glädje för att överleva, jag behöver mycket folk runt om mig.

Jag fortsätter vara odödlig och jag ska fortsätta gå emot allt. Jag kommer bevisa att hur mycket skada jag får så överlever jag. Så ska vi börja med vägen?

Jag var inte bara en. Jag var hela världen för någon, jag var bättre då. Det låter sjukt men jag saknar uppmärksamheten.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

“Regret comes in all shapes and sizes. Some are small like when we do a bad thing for a good reason. Some are bigger like when you let down a friend. Some of us escape the pain of regret by making the right choice. Some of us have little time f...

Det handlar inte om mig, ofta handlar det inte om mig. Varför tror människor att allt handlar om mig och jag är den onde i det hela? Jag är så jäkla trött på att folk klandra mig för allting, sen kan de sopa igen spåren efter sig och där står jag som...

Jag vet att sist jag gjorde detta så gick allt åt helvete. Folk tar illa vid sig av mina texter, de förstör mitt liv då jag inte ens kan skriva mer. När tårarna inte ens kan strömma, men man är arg, frustrerad och ledsen inombords. Människor r...

Jag förstår inte och kommer aldrig att göra det heller. Jag var ett svin, svin med cigaretten i mun och känslokall. Nu sitter jag här, med cigaretten i mun och fundera ut hur man kan vara sån. Bad boys ljuger för att få en till sängs, de snälla ki...