Att vara vacker. Att påstås vara vacker. Att känna sig vacker,
För mig är du vacker. Och det vackraste som finns är att se dig när du sover.

Dom säger att spriten gör dig vacker, drick alkoholens rus. Och älska allt du nånsin gjort, för det finns inte tid till ångest, man kan inte ångra.

För någon dag sen fick jag en fråga, den löd "Skriver du något fortfarande?"
Mitt svar till personen var då "Nej, finner ingen inspiration i livet eller för att skriva."
Men när jag tänker efter så har jag en pojkvän som har ändrat min värld totalt. Folk kan säga vad de vill, att jag är världens bitch eller bitterfitta och blir sur på honom om han ändrar planer och annat. Men han har ändrat planer flera gånger och inte så att jag kokar honom på bål.

Tycker att folk ska kolla fakta, för jag ger honom all möjlighet att vara med sina vänner och supa eller vad fan folk gör. Men vissa dagar så går det bara inte att skita i sin tjej. PUNKT!

Folk hantera sina förhållande hur som, jag har mitt sätt att hantera det då jag vet vad som behövs för att de inte ska rasa.

Visst kan jag verka otrevlig och avvikande ibland, men de är för ert bästa och jag gör de för att jag inte ska tjura ihop och dra ned stämningen (när jag ej pratar med er/håller mig på avstånd). Så bara så att det är klart för alla , ALLA kan ha dåliga dagar, man behöver inte vara psykostörd bara för man inte lever som alla andra och inte jämt mår så jävla prima.

Jag har min(a) vänner(vän), som lyser upp min tillvaro, det finns dagar då jag är så jävla sur eller vill strypa personerna(en) men de vet att låter de mig var så löser det sig.

Så egentligen har jag all inspiration jag behöver, varför skriver jag inte?

Jo, för mitt skrivande har blivit så att den kan såra, den såra de som står mig närmast och därför slutade jag.

Det känns skönt att skriva av mig igen!