Jag förstår inte och kommer aldrig att göra det heller. Jag var ett svin, svin med cigaretten i mun och känslokall. Nu sitter jag här, med cigaretten i mun och fundera ut hur man kan vara sån.

Bad boys ljuger för att få en till sängs, de snälla killarna ljuger för att komma in i ditt hjärta.

Oavsett vad kommer de alltid att vara killar, svin eller vad man föredrar att kalla dem. Kanske odräglig?

Jag gillar att skriva, jag har ingen tid att skriva längre, ingen fantasi. Men när jag väl skriver hänger inget ihop, jag hoppar. Men det är så jag skriver.

Stackars huvudvärk som uppstår när jag blandar ord och bokstäver, meningar och rader.

Vad brukade jag skriva om? Sverige, odrägg, livet, alkoholen. Liven förändras och jag vill ha en livsändring.

Få andra att läsa med en tanke istället för en "aww-blick" och tycka synd om mig och texten.

Vi alla har en verklighet, jag skrev om min.

Vad fan skriver jag om EGENTLIGEN? Vetifan, jag är arg, rastlös och jag skriver.

Jag finner det som inte många finner i mina texter, en sång, en melodi. Allt hänger ihop, som en låt. Varför den svajar är för att jag aldrig läser igenom texten innan jag publicerar.

  Jag är blå, men inget spelar roll.