Tidens melodi sjungs då makten vinns över smärtans helvete för en stund, då orden byts ut mot livets svåra val.
Smärtans taggar håller fast hjärtat i sitt grepp då mediciner endast dövar denna  hemsk känsla.

Jag och mamma har julbakat lite, blev massa fina lussekatter .. Nästa.

Haha, hade jättefina konversationer. Typ ;

Mamma och jag sitter och kollar på lussekatterna...

Jag; Mamma dina lussekatter ser gamla ut...

Mamma; Jag är ju gammal så de måste ser gamla ut!

Efter att första brickan kommer ut (dvs min)

Jag; Fyfan vad fula dom är!! :o Ser ut som fan..

Mamma; HAHAHAHHHA! Du är smal och gör jättetjocka lussekatter! HAHAHAH, du borde gjort små och smala!

Jag; -.-

Eller ;

Jag; Kan vi göra bullar istället för såna kringelkrans eller fan det är?!
Mamma; Du har redan två bullar, hehehehehe!
Jag; -.-

Ah, vi har haft det jätteroligt. Sen har vi lyxat till det med alkoholglögg när inte bror min är hemma!
Jag har lagat mat också, men vi har ett problem.. Båda är jättemätta och båda är mat sugna.

Hmm.. Mamma hoppade in i duschen och jag sitter här myssugen som satan!
Ska väl ut md hunden snart och sen ska jag äta eller något..

Hjärtat sjunger, barnet inom mig njuter, då omsorgen får ta plats.
Ögonen vågar se, vågar ta in, utan någon problematik.

Det är inte ofta jag skriver om snuttigull och om kärlek. But here I am , doing it.

Nu kommer det!

Har du någon gång känt att redan när du ser personen första gången så känner du en känsla, känslan går inte att beskriva men när du väl har pratat med människan lite mer så börja du plötsligt att se dig om för att hitta personen, helt omedvetet.

Du vill se personen hela tiden, vara nära personen. Du vet att det är rätt för att det kändes bra från första början.

Personen har fått dig att le från första gången ni pratade, ni kan prata med varann om allting och vara er själva.

Det var längesen jag kände så här och nu känns det  bra.

Det kallar jag, kärlek vid första ögonkastet. För det var ett ögonkast.

Åh, jag har massa kärlek i mig just nu så jag precis tappade orden. Heh.

ahja , lite kärleksmys från min sida! Pöss!

Kanalerna stängdes, hjärtat pulserade, sprängande huvudverk då natten varit sömnlös.

Orden sätts ihop, meningar byggs. Då nya tankar föds växer nya sinnen då mörker byts ut till ljus.

Hemma nu och huvudet är fucked up. Jag är seg som sjutton och helgen har varit helt sjuk och fuckad.

Fredag; Allt var så fint planerat. Efter skolan tog jag bussen hem skulle köpa en flaska Passoä, men nej då finns inte det.

Så tar någon annan jävla dricka bara för den är rosa, hahah. Men det smakade helt okej, alla tyckte att den smakade skit så då fick jag den i fred (trodde jag).

Vid 5 kom Marina och Lina till mig och dom började göra sig i ordning.

Sen vid 6 tog vi bussen till Värnamo, gick till hemköp och köpte cigg och läsk. Träffade på Philip och hälsade lite på honom. Sen gick vi hem till Linus och började virra runt. När spriten var hämtad började vi dricka lite och så.

Sen vid halv 10 kom det fler pöjkar. (:

Ah, allt gick som det gick tills jag fick frispel och dunkade sönder min hand på något som inte går  sönder. Clever.

Men blev om pysslad med is.
Blå är mina knogar (y' Jag får skylla mig själv som de säger :)

Sen stack alla så det var bara jag, Marina, Lina, Linus, Linus och Tank :D

Ah , jag somnade runt 6-7 tiden och levde prinsesslivet där ett tag innan jag somnade.

Vaknade i lördags helt död. Fick vandra ute och grejer. Sen skulle vi till Skillingaryd men allt går ju åt helvete för mig som vanligt.

Grattis till Mella, hoppas du hade en bra kväll!

Så jag, Marina, Lina, Linus och Jonas åt pizza kollade på film , förvandlade mig till hitler och jag var underhållning (Y'

Gött.

Och allt var fucked upp.

Idag fick jag och Lina panik för vi kom inte hem och min mobil har varit död sen i lördags natt. Gött (y'

Gick runt i Värnamo med mitt hitler mustasch och folk glodde, inte föreens jag kom till Stationen märkte Lina av det och vi skrattade ihjäl oss åt det. (y'

Du är inte sjukare än vad någon gör dig till.

Världen är sjuk, så sjuk. Det är en manipulation att tro att du är unik, att du inte är som alla

andra i en sjuk värld ingår vi alla i systemet. 

Med det menar jag att inom en kort period kommer jag bli nedsmittad av sjuk humor, sjukt skratt, tal -You name it. Sjuka vänner gör dig sjuk.

Hej, antar att ni vill ha en update!
Och detta blir ett sent för jag har inte vart hemma eller haft sån tillgång till datorn.

Sen har jag varit rätt trött, det var längesen jag var så aktiv speciellt sen allt börja krångla. Men det blir bättre!

Vaknade vid halv 4 och då låg jag i mammas säng, hur jag kom dit minns jag inte.. Gick in på datorn lite snabbt och somnade om i min egna säng. Stackars mamma fick ligga i soffan men hon kunde ha tagit min säng..

Vaknade igen vid 8 och det var fortfarande för tidigt, snackade lite med Marina och åt lite frukost. Sen så gick jag ut med Peppe lite snabbt och sen gick jag till Marina i äckelvädret.

Vi kollade på serie en stund, sen hjälpte jag henne med lite pick och pack. Sen så vid tjugo i 12 tiden åkte vi till skolan och proppade i oss maten. vi började 12, men var inne på lektionen vid tjugo över (y'

Hade Småföretagande A-B , jag har ännu en gång skickat iväg ett jävla mail som vi nu hoppas på att få svar av. Om inte vet jag fan inte vad vi gör, bygger upp en 3D mall och skapar egna..

Vi har fått såld en Riskkapitalsedel på 10:- framgång! Vi får väl se hur många Oskar få sålt ;)
Haha. Efter skolan åkte jag med Madde och Nisse till dom och där började Madde plocka i ordning och jag lyssnade på musik. Nisse var iväg. Sen så gick vi till Hollywood och köpte godis. Mumma!

Senare mot 5 tiden åkte vi till Madde och Fredrik, där blev det godmiddag! Mumma, Madde är en fantastiskt kock och en omvårdare ;) hahah.

Efter maten gick vi ner till källaren tjejerna, jag lovar att jag blev helt dum i huvudet!
Sen hade jag ett stort myssug så mitt prat om det gjorde mig och StorMadde galna! hahahha.

Kvällar med dessa två och man känner suget att dunka huvudet i väggen eller så tror man att man dör av för mycket skratt. Så är det när man är trött eller ha sina dagar.

Så tyvärr stor jag på tur, Im the next one. Så blir jag sjuk och dum så kan ni skylla på Madde och inte MaddeMajs. Fan vad jobbigt det blev att skriva om två Madde.

Sen när jag blir hemkörd så blir jag schasad ut ur bilen för Madde inte orkade med mig :( hahhahahha.

När jag kom hem så gick jag ut med hunden, eller vi sprang och den lilla plutten snubblade jag över och det kändes roligt och jag tror det såg roligt ut , och jag låg där och ville dö för vem som helst kunde ha sett. Sen kom jag på att det bara var negrar där och gamlingarna sover. Skrapade upp knät...  Synd om mig..

När jag kommer hem tar jag ett varmt bad och ligger där med musik och i mina egna tankar. Då min lillebror kommer in, blir skrämd av att se mig liggande där, han hoppar upp täcker sina privat delar dvs bröst och herrsnorre och stormar ut. Jag ? Jag ligger kvar och skrattar . Hahah,
När jag hade tagit ett tillräckligt långt bad så gick jag in till rummet och la mig lite gött, då hör jag någon knacka på dörren (vilket jag inte alls är van vid) det är min kära bror som frågade mig om något.

Aww! Händelsen har gett mig ett mer privat liv och bara för det ska jag inte sluta ha dörren öppen eller olåst. Kanske för min lillebrors skull så han inte blir skadad för livet. Hahah.

Nu ligger jag här proppmätt sen tidigare och dricker mammas hemmagjorda limesaft. Åhh, rena lyxen saknas bara en herre som kan krama om mig när jag ska sova och pussa mig lite i nacken!
Men jag ska kolla på Värsta pojkvänsakademin istället för att böla och tänka på sånt fint!
I helgen kör jag all in, då är tabletterna klara och magen nog bättre. Och då skiter jag i vilket skiter i vem du är och vad du gör för herr alkohol är min kärlek!
Puss på er, ska försöka få in ett morgon inlägg imorgon om jag hinner annars skriver jag lite på STP;n. 2 veckor kvar innan novelltävlingen är slut! Spännande!

DS. Okej! Kommer ni ihåg min bekännelse om Robin?  Jag skrev i hans logg att jag ville gifta mig med honom och han svarade på det i ett inlägg, okej kanske inte var relaterat till mig finns nog många som sagt det till honom XD
Men jag skrev en bekännelsegrej till honom (desperat? lite..) men men .. och jag skickade det, och jag tror jag ångrar det för allting var bara pinsamt. Men den killen får mig att smälta!

Sne arm, men men mitt snuttegull är med på bild!

The question is not when I'm healthy, but when someone takes me seriously.

--- But now that pussy is a stranger, that pussy done changed.

Hi.

Har vart på sjukan nu igen, in the värnamo. Då mamma inte kunde slita sig fick jag åka med någon annan och jag hatar när folk frågar om min pappa. Ställ inte frågorna till mig, fråga honom. Sluta låtsas som om ni bryr er när ni bara frågar av ren nyfikenhet för den som skitsnacket går om kan inte försvara sig själv är personen inte vet, hör eller är på plats.

Haft 3 läkare som vart och grävt och kollat. Varför räckte det inte med en? Jo, för det var tvungna och se allihopa.

Im to young for this. Jag är vrålhungrig.

Fick ta massa prover också och damn, det var många... men men allt som behövs.

Hon berättade att allting var rörigt för journalen var fucked up. Och läkaren från i fredags har inte skrivit allt i journalen.. Snacka om att plåga mig.

Jag hatar detta.

Jag hatar också hur folk inte kan fatta hur jävla ont det gör i mig hur jävla fucking jobbigt det är trots att jag skrattar och ler.

Jag kräver ingenting och absolut inte förståelse för det är ingen som kan förstå.

Men fråga inte och dra inga egna slutsatser när ni varken vet eller bryr er. För har ni vart med om något jobbigare så är det klart mer synd om er så kom inte till mig då.

Mina tarmar mår bra, nästan för bra att de lägger sig över mina andra organ så det varken gå att se eller komma åt.

Ahja. Delar med detta till de som verkligen bryr sig eller till er som är så jävla nyfikna. Jag bryr mig inte. Nu är det bara jag , jag och min Hellmud till mage.

I fredags hade jag 43, det är mycket, way to much.. Idag hade jag 11 och det är bättre men inte bra.. Jag tar mig uppåt sakta men säkert och den okända medicinen hjälper.

Gårdagen kan vi inte få tillbaka, men morgondagen är vår att vinna eller att förlora. 

Du är för liten, för liten för att gå själv över gatan, släppas ut och riskera att tappas bort i vimlet,
för liten för att bli lyssnad på och tagen på allvar.

Hej!
Har legat hemma och vilat, för jag orkar verkligen inte gå längre stunder. Men men det blir bättre.

Marina har vart så snäll och gjort mig gladre. Hehe :)
Har ätit en fin äggmacka-frukorst!

Sen har jag har insett att jag har haft tur med läkare i fredags, att han gjorde allt så fort, skickade iväg mig och att han idag ringde och frågade hur det var med mig och vad de gjorde och sånt. Det känndes bra att det finns såna där ute som bryr sig trots att det inte är deras jobb att ringa på rasten och fråga hur en patient mår.

Sen har Anton vart här och kört mig på en runda för att bevisa att snö visst är något att ha, hahah. Det var kul. Sen gick jag hem och vilade lite. Lilla Mina och jag kollade på film sen följde jag henne en bit.

Nu sitter jag här med raggasockarna och tänker, magen är spänd och jag önskar att jag hade sån puffkudde som man kan värma och lägga på lillemagemannen!

Jag har insett att jag är jävligt olyckligt kär... Kär i Robin, världens finaste människa.

Kalla honom fet, men i mina ögon är han fin och jag skiter i om du är pinnsmal eller fet, snygg eller fet. Jag skulle välja den med mer hull och det lilla extra!
Han är en fantastisk människa och han kan sjunga för mig med sin gitarr!
Men tyvärr är jag olyckligt kär för han är en kändis och jag är ingen :(
Buhu, han är de enda kändisen jag fastnat för och kan tänka mig dejta med.

Oleg var ett skämt, han var bara sådär charmig.

Hhahahah, bekäännelse.se!

Ville bara säga tack till Elin som skickade ett fint sms och brydde sig.
"De som du inte snacka med ofta, det är dem som bryr sig mest." -Tråkigt men sant.

Och de som du vill hör av sig oftare, hör aldrig av sig. Jag tänkter inte köra med den ursäkten att jag är dåligt på att höra av mig, jag har mina anledningar till varför jag inte hör av mig.

Nu ska jag hitta något att äta. Ja, jag har börjat äta igen!

Vi raderas bort för stunden, men allting finns fortfarande där.   

Människor.. Damn, de är som de är.
De minns detta:  att censurera, att förminska, att inte bry sig om och att hitta ursäkter som passar.

Varför fråga när du inte bryr dig ett piss.

Varför låtsas bry dig när du enbart bara är jävligt nyfiken.

Jag pallar inte detta "jag låtsas bara tycka synd om dig din jävla looser-saken".

För jag orkar inte ens bry mig. Nu när den ena vet så vet hela fucking världen - Välkommen till den del av mitt privatliv som inte finns.

Vem litar man på och vem litar man inte på. Vems ord är sanna när man ser något annat.

Jag är inte dum, jag är inte blind så sluta spela med mig för i helvete.

Jag bryr mig egentligen inte här heller, för den som finns där finns där enbart för stunden sen är personen lika borta som damm.

Hopp finns inte, för behöver jag ett hopp kan jag hoppa, ehehe jävla vad rolig jag var nu. Jag har slutat hoppas för längesen, tänker inte bli blåst för att någon berättar för mig hur jag ska göra. Ljug inte och säg inte söta snälla grejer bara för att det ska få mig att känna det bättre. Sluta säga saker för att inte såra mig.

Så era fuckin' loosers dra åt helvete för ska vi spela detta spel är inte jag den som kommer förlora.

Nu ska jag ligga och önska mig en fin Big Mac & Co med Coca-Cola jämte mig. Och typ sova för världen suger idag och ingen vill prata med mig.
Kanske det nyfikna folket vill eller de som egentligen inte bryr sig. Äsch , ingen vill prata med mig på redigt utan bara för det är sååååååååå synd om mig. En dag dör jag och då är det över så då behöver jag inte oroa mig mer! Gytt. Skjut mig i huvudet.
Juste, allting är så fucking bra att jag har fått fucked up öga igen, toppen (Y) .

PS. Ska du visa att du bryr dig, gör så det verka trovärdigt också.  

Jag var inte så jävla kaxig när jag skulle ta mig upp från sängen och byta om. Jag skrek och var så förbannad att jag inte klarade av att göra någonting.

Jag var inte lika tuff när vi satt i väntrummet och väntade på en sköterska.

Ska berätta om min resa från början till slut. Men jag kommer inte avslöja diagnosen , för det är för privat.

Torsdag 1 december. Jag satt och spelade LoL med några kompisar då jag kände smärtor i magen klockan var då runt 10 tiden på kvällen. Jag trodde att det var mensvärk så efter sista gamet så gick jag och la mig. Men kunde inte sova för smärtan var enorm och jag grät och skrek, men det slutade aldrig.

Vid tre gick jag upp och gick på toa och efter det så låg jag och skrek och vred mig tills klockan slog 8. Då jag smsade min lärare och sa att jag inte mådde bra och att jag inte kommer. Innerst inne visste jag att hon inte trodde på mig för att jag har inte vart i skolan på 10000000 fredagar typ. Just då orkade jag inte bry mig längre för smärtan var enorm och det kändes som om någon jävel satt jämte mig och högg mig med knivar.

Jag somnade vid 10 tiden och sov en sväng sen var jag igång igen med mitt skrikande och rullande. Vid 4 tiden kommer mamma hem och hon körde mig till vårdcentralen.

När jag satt där så var jag inte lika tuff för tårarna rann som vatten. Smärtan höll i sig och kroppen orkade inte mer. När vi kom in så pratade jag med en sköterska och sen tog de lite prover på mig sen fick jag träffa doktorn och klämde på min mage och jag trodde att jag var nära himmelriket när allting bara försvann runt om för smärtan var så hög att jag knappt kommer ihåg vad han sa, mer än. GYNEKOLOGUNDERSÖKING.

Jag följde med utan val. Förstod inte då att jag var tvungen att blotta mig.

Jag satte mig på stolen och särade. Jag andades djupa och höga andetag och jag skrek när han var inne i mig vid min mage, när han tryckte utanpå. Återigen rann tårarna som vatten och allt jag såg var grumligt. Jag såg blod.

Sen fick jag gå ut och vänta igen. Och när han kom och satte sig på huk framför mig som om jag hade svårt att förstå.

Jag skulle till Värnamo nu direkt. Sen fick jag en "ungefärlig" diagnos. Han var inte säker så det var bara att vänta.

Jag ringde Madde på vägen upp och efter det snackade vi inte mer. Jag fick massa fina sms av underbara människor som peppade och brydde sig. Jag fick massa fina kommentarer på facebook som gjorde allt bättre.

När jag kom till Värnamo sjukhus skulle jag till förlossningen. haha.. ah komiskt.

Jag fick ett fint rum där jag fick vara i.. och det tog tid innan jag fick träffa läkaren. men det var massa sköterskor som kom och kollade till mig bara för att de ville se hur jag mådde. och det gjorde allt bättre.

När jag träffade läkaren pratade vi lit och jag vet inte redigt vad han sa för han pratade danska. Men han försökte skämta med mig.

Och när han berättade att jag skulle upp på den stolen kände jag hur dödslängtan var nära.. Jag orkade inte säga emot men jag ville verkligen inte sitta där... Jag var så chockad att jag inte reagerade på vad han sa eller när han tryckte. Förens vi skulle göra ultraljudet. Den jävla pinnen var inget mysigt. Och det visste jag redan men när jag ändå var öm i magen så blir allt värre.

När jag kollade på skärmen var allt grumligt för tårarna bara rann och vissa gånger skrek jag till..

Sen fick jag vänta igen. Jag försökte att göra något roligt av hela situationen så jag satt och tänkte "damn, rekord ju. 2 män har vart och pillat på mitt underliv på mindre än 2timmar" det var lite kul men jag orkade inte ens skratta åt det.

Jag låg och vilade lite. Slumrade till några gånger och mamma fick stå ut med mitt skrik och att jag ville ha vatten men när hon kom med det ville jag inte ha vatten och jag var så ledsen. Men min mamma är underbar som orkar med mig.

Sen fick jag massa fina omtänksamma tankar från underbara personer. Men det var någon som saknades och det gjorde mig sjukt besviken men vad ska jag säga, jag är fan inte förvånad längre så som personen beteer sig.

Efter ett tag kom läkaren in och kollade magen igen och fortfarande hade jag förbannat ont. jag fick lämna mer blod och urin. Denna gången fick jag ta i armen vilket jag blev glad över.

Jag låg där som en död docka och fattade ingenting, de hade till och med fått skjuta mig utan reaktion för jag var så utmattad av den smärtan som hade blivit något jag vant mig vid. Men ändå så gjorde det så förbannat ont och jag var tvungen att skrika.

Sen pratade jag med doktorn lite jag förstod nästan allt han sa och sa inte så mycket mer..

Men längtan efter sin egna säng var stor så jag var glad över att vi fick åka hem. Fick med mig medicin hem också och blir det inte bättre ska jag åka in igen.

Resan hem var ett helvete för min rygg gjorde ont av att sitta upp för länge och jag var yr. Men allt för att komma hem.. så jag låg hela resan hem men då gjorde magen ont för jag var tvungen att ha knäna långt uppe men då blev allt komplicerat.  Men men , jag fick en påse godis men när jag åt en godisbit kände jag den hela  vägen ner, ner vid det onda och skrek till. Yepp, inget godis för mig. När jag kom hem la jag mig i mammas säng och satt på tv men jag kollade inte utan ville bara ha ljud runt omkring. Mamma hade bäddat om i min säng och det var jättefint.
Hon trodde att jag hade somnat, så hon bar mig till min säng. Och stackars min mor som få bära en tung apa , hehe.

Men jag har sovit jättegott tills någon jävel ringde mig vid 3 tiden och väckte mig. Sen så blev jag förbannad för han sitter och gör narr av mig.

Helvetets stund.

 
Här ser ni pinnen som var inne i mig också helvetets stund. Vilosängen!