Varför söker jag mig till folk som ändå inte kommer att trösta. Varför har jag behov att få tyngder ur mig.

Varför berättar jag när jag vet att inte ett ord i världen skulle tröta. Jag har börjat igen, det tynger ner mig och jag måste göra något för ångesten är så stor att inget längre hjälper.

Jag ber om närhet men innerst inne behöver jag ensamhet, jag ber om hjälp när jag egentligen vet att jag kan klara det själv.

Jag har behov. Jag behöver, vill och söker.

Jag skriver, jag skriver när jag inte kan prata. Jag skriver när jag mår dåligt, jag skriver när jag behöver. Jag skriver knappt längre.

Det behöver inte finnas någon som kommenterar, gillar eller bryr sig. Det behöver inte finnas någon som läser. Det behöver inte finnas någon.

Jag är en vampyr, -*_ jag spyr.