Look like a princess , live like a princess?

- Bull shit hunney.

Nu har Berit/Caandy/Cherry eller vem jag nu är, hittat tillbaka till min blogg.

Miina hittade hit före mig ser jag och det är väl bra att någon hittar rätt ibland?
Ja, för nu vet jag inte om jag är på rätt plats i livet.. eller ens i rätt ålder. Lina säger att jag är 97 år, kanske är jag det och känner att orken inte finns kvar där, orken att hitta på saker med vänner och man ligger och väntar på att något ska dyka upp, något som aldrig kommer göra det.

För varje gång jag hör någon öppna dörren nere i trappuppgången så hoppas jag det är besök till mig, och varje gång någon går i trappan så kommer rusen och då tror jag verkligen det är till mig, men skenet bedrar..

Eller det kanske inte ens var bra tajming att skriva så.

Allt handlar om tajming.

Har ni kära läsare varit med om att ni önskar något hela tiden, jämt och konstant. Men inners inne vet ni att det aldrig kommer ske men ni fortsätter att ha hoppet.

Men en dag måste man ge upp eller?
För man vet till 100 att det inte kommer ske och i detta fallet behöver man inte ringa 800 100 för att bli 100% säker.

Men man är rädd så därför fortsätter man att hoppas, hoppas på att något ska ske, en överraskning eller ingeting alls.

Jag blir lurad av livet och gud eller regissörerna av mitt liv, de har inte gjort det lätt för mig.. För jag tror vi missade några blad eller handlingar i min historia

Jag tror på ödet , annars skulle jag inte stå här jag är idag.

Perhaps lost or not on right road..

Blandade in lite engelska för det låter bättre men en översättning - Kanske vilsen eller inte på rätt väg.