<Även om det kanske inte är farligt, och att det kommer bli bättre så är jag rädd för att förlora mig själv och den jag är.

Kanske förlora allt.

Det är alla förändringar och allt det nya som gör det jobbigare, för man vill ändå ha samma vanor, ändå vill man känna adrenalinet och pulsen slå

Jag vill inte gå igenom den frasen igen, men just nu känns allt lugnt, jag inbillar mig säker. Som alltid, för jag vet att det tar tid innan allt blir bra.. Men jag har inte tid.

Jag lever på mina fantasier, annars skulle jag nog vara död. Därför låtsas jag nu för att slippa vänta in det verkliga eller det som bara är.

Och tro att allt är okej, allt går långsammare men jag vet att jag bara inbillar mig, för att känna tryggheten.>

Har kommit hem från sjukhuset nu, det var helt okej faktiskt.

Allting börjar väl falla på plats och jag börjar fattar vad allt innebär och hur allting är.

Så ikväll ska vi köra igång med början..

Lina, Marina & Stefani stod utanför en sväng när jag kom hem med Lena, så vi praatade lite.

Nu har mamma lagat pannkakor så det blir att käka lite :)